Saga - min älskade Sockerbit, Piafs "syster" - lämnade oss efter sin tappra kamp mot cancern.

Diagnosen fick hon i mars och efter det gick Saga igenom två operationer. Båda gångerna återhämtade hon sig förbluffande snabbt, hade humöret på topp hela tiden... Bara vi var tillsammans var allt bra i Sagas värld. På grund av hennes härliga mentalitet och styrka tog jag, i samråd med vår veterinär och andra som känner både oss och veterinären, beslutet att ge henne - oss! - en chans genom medicinering. Tack vare behandlingen, under vilken Saga var med på allt vi gjorde och hade fanan i topp som alltid, fick vi i alla fall sex ytterligare månader tillsammans, vilket jag är så oerhört tacksam för. Vi utnyttjade den tiden väl, tillsammans.

Saga var mig så kär, från första början var det hon och jag, och den kontakten hade vi kvar ända in i slutet. Jag saknar henne oerhört.

Lånar en rad som jag läste på en väns sida alldeles efter att jag förlorat Saga:

Jag är inte ledsen att du har lämnat mig, utan glad att jag fick ha dig hos mig.

Tack för allt, Saga.